första koll

jag var inte så snabb på det där med att komma ut till den här världen, det tog sin lilla tid så till slut bestämde doktorn att de skulle tvinga ut mig med våld. ja, våldet utövades mot mamma och inte mot mig, för dom skar i hennes mage (förlåt mamma!). väl ute så stack de nålar i benen på mig som ni redan sett, sen skulle doktorn titta på mig och se att allt var bra, jag vet inte vad riktigt vad de skulle kolla men kanske räkna fingrar och tår? ja jag var inte särskilt intresserad, jag tyckte mest att det var kallt och ljust och stort i den här nya världen, jag skrek och skrek att jag ville tillbaka till mammas mysiga mage, men ja..näe, det gick ju förstås inte. under den här tiden så var pappa hos mig hela tiden och liksom övervakade, det kändes tryggt, min mamma hade jag inte ens fått hälsa på men till slut fick jag vara med henne. hon var väldigt söt, särskilt i den dära gröna hatten, tihi! efter att de plåstrat ihop mamma färdigt fick vi åka ner till förlossningen igen, där skulle jag vägas och mätas och jag vet inte allt. sen fick jag på mig riktiga kläder, de var varma och sköna efter att ha legat i nån sorts microvågsugn. barnmorskan som höll på med mig och gjorde allt det där var jag inte särskilt imponerad över, faktiskt så blev jag nästan lite rädd för henne, hon var så stressad och vimsig. nåja, vad kan man göra åt det liksom? hur som helst, jag skulle ju äta också. det hade jag ju aldrig behövt göra förut, det kom ju liksom mat till mig per automatik, skulle jag måste kirra käk själv nu? ja jag säger då det, tur att jag åtminstone slipper laga maten också, det fixar tydligen mamma fortfarande.