godnattsaga

här i den här familjen får man klara sig mycket själv numera, jag får tillåme läsa min egen godnattsaga..ska det vara så?



Ur Astrid Lindgrens Den där Emil
"... Han bodde där med sin mamma, sin pappa, sin lillasyster Ida, en dräng som hette Alfred, en piga som hette Lina och en liten hjälpgumma som hette Krösa-Maja.
Det fanns hästar och kor också i Katthult, och får och grisar och höns och en katt. Men den som fanns där allra mest, det var den där Emil.
Hujedamig sånt barn sa Lina titt och tätt. Jag har aldrig sett maken till unge.
Hon tyckte inge vidare om Emil, men Alfred tyckte om honom. Två fina saker hade Emil, en träbössa som Alfred hade täljt åt honom, och en mössa som hans pappa hade köpt åt honom i stan. "Jag vill ha mi mysse å mi bysse", sa Emil till och med när han skulle sova om kvällarna. Mi mysse å mi bysse sa Emil, för så säger man i Småland, och Emil var ju smålänning vettja. ..."

"En dag hade de sån där god köttsoppa med grönsaker till middag i Katthult. Emil sörplade i sig två tallrikar soppa och sen körde han ner hela huvudet i soppskålen för att få i sig den lilla slicken som fanns kvar på botten. Men tänk, det skulle han inte ha gjort, för när han sen ville ta ut huvudet igen så gick det inte. "Aj, jag sitter fast", skrek Emil. Å ett sånt liv det blev i Katthult, alla slet och drog i Emil för att få loss honom ur soppskålen, men nej, det gick inte. Då fick hans mamma och pappa åka iväg med honom till doktorn och gissa om doktorn blev häpen när det klev in en soppskål till honom med en liten gosse i. "Goddag", sa doktorn, "vad gör du där inne?". Emil bockade sig, för han ville ju hälsa artigt, men tänk då råkade han dunka till med soppskålen i doktorns skrivbord. Pang sa det och så gick soppskålen mitt itu. Så doktorn behövde aldrig hjälpa till att få ut Emil ur soppskålen.
Katthultarna for hem igen och Emils pappa limmade ihop soppskålen. Då blev Lina glad "Nu blir här köttsoppa i Katthult igen", sa hon. Men när Emil och Ida blev ensamma i köket om kvällen frågade Ida "Hur gjorde du för att få in huvudet i skålen?". "Det var ingen konst", sa Emil. "Jag gjorde bara så här", och sen skrek han "Aj! Nu sitter jag fast igen!". Just då kom hans mamma in i köket och där stod hennes soppskål med Emil i precis som förut. Då blev hon alldeles vild och så tog hon spiskroken och dunkade till soppskålen så den gick i tusen bitar. Pang sa det och så var Emil glad och fri igen, men soppskålen kunde aldrig lagas mer."